Article on other languages:
- Сінкапа,_музыка
- Síncope_(música)
- Synkopa
- Synkope_(Musik)
- Syncopation
- Síncopa_(música)
- Synkooppi
- Syncope_(musique)
- סינקופה
- Sinkopa
- Sincope_(musica)
- シンコペーション
- Syncope_(muziek)
- Synkope
- Synkopa_(muzyka)
- Síncope_(música)
- Синкопа_(музыка)
- Синкопа
- 切分音
 |
del.icio.us |
 |
Digg |
 |
Furl |
 |
|
 |
Rojo |
| Add to OnlyWire |
Synkop är en förskjutning av betoningen inom en takt, det vill säga betoning på ett annat ställe än i den normala pulsen. Ordet kommer av grekiskans synkope som betyder sammanslagning, avhuggning eller förkortning. Man binder samman en metriskt betonad taktdel med närmast föregående mindre betonade del och tidigarelägger därigenom betoningen.[1]
Ett exempel på synkop är claverytmens treslagstakt i son och salsa eller den tidigarelagda och därigenom extra tunga etta som är vanlig i bland annat rockmusik och jazz. Synkoper är vanliga i många musikstilar som har afrikanska influenser.
I stilar där det afrikanska inslaget är stort kan en melodi ligga konstant förskjuten en åttondel före betonade slag. Det hör man ofta i melodistämman i både kubansk och brasiliansk folklig musik. En så konsekvent förskjutning kallas inte synkopering utan offbeat-frasering[1]. I en del bossa nova finns dock en inblandning av europeisk "fyrkantig" tradition som gör att melodistämman i hög grad pendlar mellan grundslag och baktakt. Detta kan resultera i synkoper. Bossa novans synkoper ger emellertid ett mjukt intryck, eftersom musikstilen inte är ute efter att skapa rytmiska överraskningar, utan varligt försöker mjuka upp en alltför strikt fyrkantighet.
År 1932 bildades en sånggrupp med namnet Synkopen. De gjorde talrika framträdanden i folkparker, på revyer och i radio och TV fram till mitten av 1960-talet.
Referenser
Fotnoter
Källor
- Sohlmans musiklexikon 1979, ISBN 91 7198 020 2, uppslagsord "synkop".
